Kategori: Nyheter

Den 21 maj 2025 höll Pro Patria årsmöte på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Närmare 70 personer deltog i mötet, som efterföljdes av en buffé.

Vid mötet invaldes följande ledamöter i Sällskapet: Jonas Rydberg, generalsekreterare, Sveriges Stadsmissioner, Olle Westberg, generalsekreterare, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO, Thomas Neidenmark, departementssekreterare och historiker, Åsa Paborn, direktor Stockholms Stadsmission, Juno Blom, barnombudsman, Boel Westin, professor i litteraturvetenskap, Johnny Ludvigsson, professor i pediatrik, Jujja Wieslander, barnboksförfattare och Sven Nordqvist, barnboksförfattare och illustratör.

Vid mötet omvaldes Ulf Fahlgren, Christina Bergenstrand och Marie Louise Bergh som ledamöter i direktionen. Svante Norgren, överläkare, docent och chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska valdes in som ny ledamot. Mandatperioden sträcker sig till 2029.

Därefter tilldelades Johnny Ludvigsson Sällskapets medalj ”För medborgerliga förtjänster” i 12:e storleken och Jujja Wieslander och Sven Nordqvist Sällskapets medalj ”För medborgerliga förtjänster” i 8:e storleken.

Föredragshållare på årsmötet var Svante Norgren, som föreläste på temat ”Astrid Lindgrens barnsjukhus står upp för barnsjukvården i Ukraina”.

Nya ledamöter i Sällskapet: Jonas Rydberg, Thomas Neidenmark, Olle Westberg och Juno Blom. Till vänster i bild Kerstin Lidman.

 Redigera

• Meta
  • Webbplatsadministratör
  • Logga ut
  • Flöde för inlägg
  • WordPress.org

Drivs av Nirvana & WordPress.

I samband med Kungl. Sällskapet Pro Patrias årsmöte den 21 maj 2025 tilldelades Johnny Ludvigsson, professor emeritus, Sällskapets medalj För medborgerliga förtjänster i 12:e storleken.
Jujja Wieslander, författare och Sven Nordqvist, författare och illustratör, tilldelades Sällskapets guldmedalj För medborgerliga förtjänster i 8:e storleken.

Motivering Johnny Ludvigsson:
Johnny Ludvigsson, professor emeritus har under hela sitt yrkesliv och även långt efteråt varit ytterst drivande och en pionjär för att öka kunskapen om barndiabetes, att hitta bot mot denna livsvariga och allvarliga sjukdom. Han grundade Barndiabetesfonden 1989 som vuxit kraftigt, och i dag är en särdeles viktig forskningsfinansierande aktör inom området typ1-diabetes. Han har också på andra vägar samlat in medel och genom sitt engagemang verkat för att stärka forskningen på området och sprida och öka kunskapen om sjukdomen.
Hans engagemang är stort, han är flitig i sin mission, han är outtröttlig i viljan att skapa förutsättningar till ett gott liv för barn som lever med sjukdomen.
För dina värdefulla insatser inom diabetesforskningen tilldelar vi dig Kungliga Sällskapet Pro Patrias  medalj för medborgliga förtjänster.

Motivering Jujja Wieslander:
Jujja Wieslander har själv berättat hur allting började. Hur hon och hennes man Tomas tillsammans med sina små barn skrev ned vad som för tillfället upptog deras tankar. Barnen bestämde vad som skulle avhandlas. Sedermera utvecklades samarbetet och berättelserna till det författarskap vi idag är så bekanta med. Mamma Mu är en hyllning till barns nyfikna och kloka sätt att förstå världen. Kråkan är på sätt och vis hennes motsats. Vet allt, kan allt.
Förutom böckerna om Mamma Mu med illustrationer av Sven Nordqvist, som översatts till över 30 språk, och ständigt kommer ut i nya utgåvor, har Jujja Wislander också har arbetat som konstnär, med musik, och använder sig med framgång av modern teknik för att nå nya unga läsare.
För dina insatser på barnkulturens område tilldelar vi dig Pro Patrias medalj för medborgerliga förtjänster.

Motivering Sven Nordqvist:
Sven Nordqvist är författaren och illustratören som under decennier format vår och våra barns bild av hur ett till synes enkelt liv på landet kan gestalta sig. I sin höga hatt med mustasch och i arbetskläder, och den alerta och vänliga katten Findus vid sin sida, avslöjar Pettsson på ett inkännande sätt sina medmänniskors olika tillkortakommanden. Men Pettson och Findus har inte bara glatt barn och vuxna i Sverige utan i hög grad också världen utanför.
Förutom att illustrera och ge ut egna barnböcker, har han bland annat även illustrerat ett flertal böcker av Jujja och Tomas Wieslander om kossan Mamma Mu och Kråkan.
För dina insatser på barnkulturens område tilldelar vi dig Kungliga Sällskapet Pro Patrias medalj för medborgerliga förtjänster.

Som Pro Patrias första kvinnliga ordförande omstöpte Marianne af Malmborg sällskapet till en ideell förening. Bidragsgivningen styrdes upp, och hon såg till att ekonomin synades i rum där även kvinnor släpps in. Mer resurser satsades på barnen. Alla barn ska ha en trygg och harmonisk uppväxt – så löd visionen, då som nu.  

Vad har du för bakgrund?
Jag är konsthistoriker i grunden, från Stockholms universitet. Min inriktning är östasiatisk konst och jag har även läst kinesiska. Efter mina studier blev jag kanslist och så småningom amanuens på sinologiska institutionen. Jag hade redan då engagerat mig i Lotta-organisationen och blivit fångad av den ideella världen. Först var jag kårchef i en lokal kår och så småningom blev jag Rikslottachef. Sedan arbetade jag inom försvaret. Jag ville hävda kvinnans roll där och arbetade hårt för det.

Vad lärde du dig av åren inom Lottakåren och försvaret?
I Lottakåren träffade jag jämnåriga tjejer och upptäckte hur kul det kan vara. Jag kom in i en helt annan värld och kände en ny gemenskap med människor. Och jag lärde mig att se människan för den förmåga hon har, inte utifrån status i samhället. Att inte dra förhastade slutsatser. Jag utgår från att människor gör det de kan och mäktar med ända tills motsatsen är bevisad. Och jag lärde mig många nya praktiska saker, som att fixa en förläggning utomhus när det ösregnar, att ransonera med maten och med sin egen förmåga.

Hur kom du först i kontakt med Kungliga sällskapet Pro Patria?
Jag var generalsekreterare i Cancerfonden då. Jag fick ett brev med frågan om jag vill bli ledamot i Pro Patria och det svarade jag ja på. Strax efter att jag blev ledamot tillfrågades jag om att sitta i direktionen. Under min tid i direktionen började jag fråga hur man fördelade pengarna. Det var en del beslut jag motsatte mig på grund av innehållet i ansökningarna och på grund av möjliga jävsförhållanden. Jag mopsade mig. Det brukar jag göra när jag inte tycker det står rätt till.

Men du blev ändå ordförande?
Den tidigare ordförande Gustaf Piehl frågade mig, och jag kan fortfarande vara förvånad över det just eftersom jag varit så tydlig i min kritik av vissa beslut. Men han var väldigt angelägen om att det skulle bli en kvinna som tog över.

Hur var det att bli den första kvinnliga ordföranden?
Jag tänkte inte på det egentligen. Åren inom Försvarsmakten hade härdat mig. Jag var ju alltid enda kvinnan där. Jag minns en introduktionsutbildning med generalstabsofficerarna då chefen för underrättelsetjänsten tittade ut över församlingen och frågade: vem är damen? Då fick man resa sig upp och tala om vem man var.

Vad är skillnaden på Pro Patria när du tillträdde och idag?
Då var det en ostrukturerad fördelning av pengar till oklara ändamål. Det gick för mycket på känslor. Man tog inte reda på om det verkligen var vettiga verksamheter, och det fanns ingen systematisk genomgång av behov. Jag försökte få bättre ordning på det. Men jag märkte att jag aldrig fick vara med på presentationerna av våra finanser. De hölls en gång i kvartalet ungefär, alltid på Stora Sällskapet på Arsenalsgatan, vilket är en klubb för bara män och eftersom jag inte var man så släppte de inte in mig. Då sa jag till att detta måste ändras, och så blev det. Vi sågs på Ålandsbanken i stället.

Vad ändrade du mer angående hur direktionen arbetar?
Jag skapade en ny organisationsform. Vi blev en ideell förening med stadgar.
Tidigare var det bara ett sällskap. Alternativet till ideell förening hade varit att skapa en stiftelse, men den är mer begränsad. I en ideell förening styr du dina stadgar. I en stiftelse har du i stället en stiftelseurkund, och du är bunden till den i tid och evighet om du inte kan få permutation som beviljas av Kammarkollegiet.

Vad har utmärkt dina år som ordförande på Pro Patria?
Vi har kunnat se på verksamheten mer systematiskt. Mycket tack vare Marie Louise Bergh men också hennes företrädare Ingela Holmberg. Nu fungerar vi som en modern arbetsplats. Vi hade då som mål att ha hundra miljoner i vår portfölj, för att kunna dela ut tre miljoner. Nu har vi tvåhundra miljoner, och delar ut sju miljoner.

Har vad Pro Patria beviljat medel till förändrats under din tid?
Förr hade vi inte samma tydliga fokus på barn. Vi har nu lagt mer resurser på barnen. Och mer pengar går till föreningar i stället för privatpersoner. När vi flyttar över pengarna till organisationer kan vi vara säkrare på att barnen verkligen får ta del av medlen, och det är en trygghet.

Hur ser du på ledamöternas roll?
Det är ju fortfarande en knäckfråga. Ledamöterna var från början med och finansierade barnbördshuset med olika bidrag. De hjälpte också till med att till exempel förse sjukhuset med svagdricka eller med målarfärg. Alla hjälpte till konkret, en del med pengar och andra i naturaformer. Idag är ledamöterna mer av ambassadörer för organisationen, och de kan samtidigt syna verksamheten och se att den är relevant för det syfte vi har.

Hur ser du på framtiden för Pro Patria?
Vår vision ligger fast: att alla barn ska ha en trygg och harmonisk uppväxt. Barn kommer ju ofta i kläm. Vi ska vara väldigt noggranna med vilka vi ger oss i lag med, och vilka personer som väljs in i direktionen. Risken med en ideell förening är att fel personer kan ta sig in och kuppa verksamheten.

Saknar du att vara ordförande?
Så snart jag tillträtt på en post har jag börjat leta efter min efterträdare. Jag kände redan när Kerstin Lidman kom in att hon var en tänkbar efterträdare. Jag är glad för att jag kunde vara ordförande i tjugo år. Det har varit roligt och vi har kommit vidare på ett bra sätt. Men nu känner jag mig helt trygg med att Kerstin har den rollen, jag är bara glad för det.

Vad har du för dig efter att du slutade som ordförande?
Jag är ordförande i Sällskapet De gamlas vänner. Och så sitter jag som huvudman i två kungliga stiftelser. Det är också spännande.

Text: Anna Ringberg

Astma- och Allergiföreningen i Norrbotten har beviljats Pro Patrias ”särskilda stöd”. Så här kommenterar föreningen stödet:
”Astma- och Allergiföreningen i Norrbotten vill motverka utanförskap och öka möjligheterna för barn och ungdomar med allergisjukdom att delta i subventionerade, anpassade gemenskapsaktiviteter där man kan vara i en trygg omgivning. Föräldrar och syskon ges också tillfälle att träffa familjer med liknande svårigheter. Möjligheten till erfarenhetsutbyte är viktig och värdefull. 
Med stödet från Kungl. Sällskapet Pro Patria kan vi öka antalet sammankomster hos lokalföreningarna i Norrbotten. Med fler medlemsnära aktiviteter tror vi också på ett större engagemang i lokalföreningarna. Astma och allergi är barnens folksjukdom och vi vet att allergier fortsätter att öka i samhället. Därför behöver vi engagera nya, unga människor i civilsamhället och visa att det går att göra fritiden meningsfull genom ett engagemang i en lokalförening”

Funkibator förening i Växjö är en av de senaste föreningarna som beviljats Pro Patrias ”särskilda stöd”.
Funkibator arbetar med utvecklingsfrågor inom området funktionsnedsättning och syftet är att höja livskvalitén för personer med funktionsnedsättning.
Så här beskriver de själva sin verksamhet: ”Alla ska känna sig välkomna hos Funkibator! Vi arbetar för en inkluderande miljö där alla ska känna sig hemma och att man passar in. Samhället är redan så inrutat och fyrkantigt, så därför behövs vårt runda och lite mer personliga alternativ.”
– Stödet var väldigt efterlängtat och det utvecklar våra öppna verkstäder för barn, unga och unga vuxna för personer med funktionsnedsättning. Nu kan vi serva och reparera utrustning, även tillhandahålla arbetsmaterial och införskaffa utrustning som varit efterfrågad länge. Det här hade vi aldrig annars kunnat göra inom ramen för den befintliga ekonomin. Tusen tack för att vi nu kan ta det här utvecklingssteget, säger Stefan Johansson, verksamhetsutvecklare, Funkibator.

Foto: Funkibator